Klassens första uppflygning

Christian blev nyligen först ut att ta kommersiellt flygcertifikat(CPL). Jag ringde upp han för att gratulera och ställa några frågor.

Hur känns det? – Det är väldigt skönt att vara klar. Man får inte flyga på ett bra tag nu men det är skönt att vara klar med skolflygningen. Det började bli gammalt med samma typ av flygningar emot slutet. Jag flög 60 timmar de senaste 7 veckorna så det blev mycket. Nu spenderar jag dagarna och kör skogsmaskin ute i skogen i väntan på nästa steg.

Har du några framtidsplaner? – Inte funderat så mycket på det. Svårt att veta vad som kommer hända. Jag har koll på en hel del bolag i norden. Många har verksamhet norrut och flyger hängande last, skjutsar turister i fjällmiljö osv. Någonstans åt det hållet är det jag siktar. Jag kommer vänta tills informationsmötet inför praktiken 17de november. Efter det kommer jag leta praktikplats på egen hand eller se om skolan har något att erbjuda.

Ser du fram emot ATPL-teorin? – Nej(skrattande). Men det är 10 prov. Man får gå in för det och sikta på att få det klart på 2 perioder. Det kommer bli kul att se alla igen.

Var det nervöst under uppflygningen? – Ja det var nervöst. Speciellt i början. Jag hade bra koll på manualen för EC120 så jag snabbt kunde svara på alla frågor som ställdes till mig. Självaste flygningen var inte svårare än det vi tränat på under flyglektionerna. Är man skärpt, och gör det som vi lärt oss, så klarar man det.

Mörkerflygningen, hur var den? – Det var kul att flyga mörker. Simon var flygvärdinna i baksätet, Croy(instruktören) styrde musik i AUX. Chokladbollar hade vi med och myste i 1,5 timmar. Det blir väldigt fint på när det är stjärnklart på natten. Man ser hur månljuset speglar sig över havet.

Vanligt att eleven dränks i vatten efter godkänd uppflygning!

Stort grattis Christian!

Sponsored Post Learn from the experts: Create a successful blog with our brand new courseThe WordPress.com Blog

WordPress.com is excited to announce our newest offering: a course just for beginning bloggers where you’ll learn everything you need to know about blogging from the most trusted experts in the industry. We have helped millions of blogs get up and running, we know what works, and we want you to to know everything we know. This course provides all the fundamental skills and inspiration you need to get your blog started, an interactive community forum, and content updated annually.

Äventyr sommaren 2020 och höstens flygning.

Vilken sommar det varit. Simon och Melanie i klassen tog initiativet och köpte en motorbåt tillsammans. Den har blivit väl använd denna sommar. Vi har gjort mängdvis med resor ut i skärgården och utforskat öarna, badat och åkt wakeskate. Det är som en wakeboard fast utan bindningar. Svårt men otroligt roligt!

Inga problem för Simon Grahn att åka wakeskate!

Flygningen har stundvis rullat på långsamt med få bokningar under sommaren. Vissa veckor har det dock varit tjockt med flygningar på schemat. Nu i september har det tillexempel blivit väldigt många bokningar. Så det går upp och ner. I skrivande stund har jag fått ihop närmare 70 timmar loggad flygtid. Att manövrera en helikopter fungerar utmärkt men det finns mycket finslipning att göra. Vi ska ha 135 timmar ifrån skolan varav 5 är nattflygning i R44 och 20 är i en lite större helikopter Airbus EC120. Så med andra ord är det inte alltför många timmar kvar i lilla R22an (runt 30 timmar).

Fokus just nu är landningar ute i terräng, längre navigeringar och autorotationer. Autorotationerna känns som en riktig färskvara. Har man inte haft ett sådant pass på ett tag tar det ett par autos innan man får till dem perfekt. Det värsta med nödsituationer i verkligheten är att man bara får en chans. Hoppas det sätter sig i ryggmärgen om ett tag. Som att cykla ska det vara.

En autorotationslandning betyder att man landar utan motor. Man använder rörelse energin i huvudrotorn och framåtfarten för att bromsa sjunket och landa.

Landningar ute i terräng är roliga och något de flesta av oss helikopterpilot komma stöta på vardagligen inom yrket. Man får hela tiden tänka på bästa sätt att tackla varje landningsplats. Identifiera faror och hålla sig undan dom. En helikopterpilots värsta fiende måste vara elledningar och vajrar som hänger. Dom är otroligt svåra att se så man får se efter stolparna dom är monterad i .

Planeringen framöver säger att jag kommer flyga upp precis innan jul. Spännande! Tills nästa gång, flyg säkert // AUJO

Långnavigeringar

Hej allihopa! Hoppas ni haft en go sommar hittills.

Själv har jag haft det ganska bra. Är relativt nyss nerkommen till Göteborg igen efter sommarledighet uppe i Hudiksvall. Hunnit träffa gamla vänner hemma och jobbat på segelbåten. Riktigt skoj!

Har sedan jag kommit ner börjat med navigeringar utanför Säve och Göteborgs kontrollzon. Det går till såhär att man gör en operationell flygplanering på skolan och bestämmer en rutt som man ska flyga efter och ritar sedan ut den på en papperskarta. Räknar på hur lång tid det ska ta och gör helikopter redo med bränsle och översyn. Under flygningen använder man klockan och papperskarta för att lokalisera sig. Hur lång tid det ska ta att nå A till B. Efter halva tiden borde man kommit halvvägs inte sant? Kan man bekräfta det med hjälp av kartan så är man hemma med halmen, som det gamla ordspråket lyder.

Man kan såklart också använda sig av fantastiska gps-appar, som man kan utföra hela flygningen med. Det är dock lite charm att flyga med gammeldags karta tycker jag. Sen vet man ju aldrig när
surfplattan får slut på batteri eller slutar fungera helt och hållet ute i skogen. Därav tror jag det är väldigt nyttigt att kunna navigera med karta och kompass. Dessutom kommer det hjälpa mig personligen senare när jag ska segla, så jag kommer fortsätta använda papperskarta tills jag flugit upp för CPL.

Nordlig kurs mot Lysekil nära kusten.

Senaste flygning jag gjorde tog mig upp till Lysekil och Munkedal sedan vidare ner till Alingsås innan jag flög västerut tillbaka till Säve. Det känns som vi nått ett stadium i utbildningen där mycket av ansvaret ligger på eleven själv. Eftersom vi flyger mycket ensamkommando, alltså utan instruktör, så ligger det på oss själva att göra en planering och implementera det vi känner för att träna på. Mycket bra tycker jag.

Grattis till alla antagna i nya klassen YH-20. Vi ses snart på Säve.

// AUJO

Jobbvecka i Finland

Jag är precis hemkommen ifrån att ha jobbat en vecka i Finland. Min förra arbetsgivare ringde och frågade om jag kunde ställa upp en vecka då det krisade med personal. Jag ansökte om ledigt och tog tåget upp till Arlanda på måndagen. Bytesdagar är på tisdagar men det gick inga flyg ifrån Landvetter till Helsingfors så jag valde en övernattning på Arlanda istället för att hinna med morgonflyget.

Jag kan berätta att Arlanda är en riktig spökstad nuförtiden. Allt förutom Clarion var stängt. Såg inte en själ på varken Terminal 4 eller Skycity. Konstig känsla när det vanligtvis brukar vara full fart där.

Självaste flygresan var inte heller sig likt. Man var tvungen att sitta med mask under hela flyget och totalt gick det bara två flygresor per dag mellan Helsingfors-Arlanda.

Väl i Finland åkte vi mot Kouvola för att byta av den andra gruppen. Vi brukar oftast göra bytet ute i skogen på lämpligt ställe. På sätt och vis så står aldrig maskinerna stilla så länge. Lastbil, Helikopter och pickup är i princip alltid i ruljangs under dagarna.

ScandAir Helicopter jobbar med materialspridning. Främst aska och gödsel i Finland. Man sprider dessa över skogen för att skogen ska växa bättre och på det viset kunna binda mer CO2. Då minskas växthuseffekten och skogsägaren får större skog som är högre värderad.

En arbetsgrupp består vanligtvis av en pickup, en utrustad lastbil och en helikopter. När jag började 2018 körde jag pickupen med alla reservdelar och kopplade tunnor på lastbilen. Nu kör jag lastbilen istället och kranar säckar med material.

Här ställer servar vi gödseltunnorna en sen eftermiddag samtidigt som vi fyller på lastbilen med JET-A1 ifrån tanksläpet. Service är A och O för att tunnorna ska gå bra och hålla säsongen ut. Kollegan Lars kom med nybryggt kaffe och choklad. Gott!

Det fungerar så att man åker till en lastplats där material finns levererat i säckar som ska spridas i skogen. Man parkerar så att man kan krana säckarna upp på lastbilen och så att helikoptern kan flyga in och ut med en nyfylld tunna bak på lastbilen. Man knäcker säckarna uppe på lastbilen sen finns ett system som skruvar materialet i tunnorna i den mängd(vikt) piloten önskar.

Här flyger Fredrik Ulander iväg med en tunna aska. Ni kan också se säckarna på marken och det öppna locket där materialet faller ner i lastbilen efter jag knäckt hål på säcken.

Det är ett förbannat roligt jobb. Man får lösa många problem som uppstår på vägen och eftersom man aldrig spenderar lång tid på samma ställe får man se sig omkring väldigt mycket. Känns som orientering i Finland hade varit en baggis för oss nu.

Här kopplar jag mellan en tom tunna till en nyfylld med cirka 900 kg gödsel. Vanligtvis består en lastplats av cirka 15-30 ton. Pilot: Fredrik Ulander.

Nu har ni fått se ett litet smakprov på en bransch inom helikoptervärlden. Det kommer komma mer ska ni se. Nu ska jag återgå till min egna flygning en liten stund. Ta hand om er // AUJO

Fas 1 i flygningen slutförd

Hallå allesammans!

I skrivande stund har jag lyckats samla på mig tretton flygtimmar. Avslutade fas 1 i måndags med en liten uppflygning, där jag fick visa upp allt jag tränat på, med instruktör, under de tidigare elva timmarna. Jag ska inte gå in på alla tekniska delarna i alla moment utan tänker istället sammanfatta fas 1 med, ”Det är SVINROLIGT att flyga helikopter!”.

Det känns mycket lugnare att flyga nu på tretton timmar jämfört när man bara hade ynka tre timmar. Hampus, en av mina instruktörer har dock sagt att, man inte ska bli för bekväm för rätt var det är finner man sig i en obehaglig situation. Jag litar fullt ut på det och är fortsatt väldigt försiktigt. Även om det känns bra så vet att jag tretton timmar inte är mycket erfarenhet alls! Nåja, med små bebissteg så blir nog stora framsteg med tiden.

Har börjat planera inför sommarledigheten. Drog på mig en segelbåt förra sommaren som just nu står på land uppe i Hudiksvall. Det hade varit ett äventyr att segla den skutan ner till västkusten. Hon skulle dock behöva lite ny bottenfärg innan hon är redo för sjösättning. Att få båten sjösatt får därför bli min preliminära semesterplan.

Idag är sista dagen för att ansöka till YH20 som börjar studera till helikopterpilot i höst. Hög tid att skicka ansökan om du inte redan gjort det! Önskar er lycka till med antagningen så hörs vi kanske i höst // AUJO

SE-JUD tankad och klar att lyfta i blåsvädret.
-13 Maj

Första flyglektion, CHECK!

Som ni förstår av rubriken så blev flygningen av. Prognosen höll i sig. Det var ganska blåsigt men annars fin solig eftermiddag. CAVOK är ett uttryck man brukar använda inom flyget ”Ceiling and Visibility OK”. Vilket i praktiken betyder inga moln under 5000 fot, sikt minimum 10 km och ingen fara för åska.

Självaste flygning var mycket att smälta. Ska erkänna att jag smygtestat spaka helikopter förut, men det var länge sen och väldigt lite så jag tror inte det var till någon hjälp. Jag flög med Hampus och efter han lyfte och tog upp helikoptern till 1300 fot, lät han mig testa spakarna och bad mig sikte norrut mot Marstrand. Tanken med första lektion är att man ska bekanta sig med hur helikoptern beter sig så det ställdes väldigt låga krav av instruktören. Jag använde stora byggnader på marken för att hålla kurs och navigera med. Väl uppe i Marstrand övade vi på lite 180 graders svängar och sakta in helikoptern och sedan ta fart igen samtidigt som man håller samma höjd.

Efter cirka 30 minuter började vi leta oss tillbaka till Säve flygplats igen och spenderade resten av tiden att öva hovring nära marken. Alltså att försöka stå helt still i luften. Att hovra med helikopter är som att balansera en smörklick på en upp och nervänd sked. Eller föreställ er första gången ni skulle lära er gas och koppling på bil, fast många gånger svårare. Hur som helst! Det är inget som är omöjligt men det är inget man blir expert på inom 20 min.

Det finns tre manövreringsreglage på en helikopter. Pedaler, Collective och Cyclic. I början övade jag med bara pedaler och stegvis gav Hampus över collective och cyclic. Det går i några sekunder och sen behöver man hjälp. Varje reglage enskilt gick betydligt bättre än alla tre samtidigt. Det blev i alla fall tydlig förbättring på första och sista försöken. Kommer bli intressant att se min utveckling framöver. Jag ska införskaffa en GoPro eller liknande så kan jag dela flygningen med er. Då får ni se vad jag skriver om.

Sammanfattningsvis är helikopter är inte lätt att flyga. Jag tycker ändå flyglektionen gick bra för jag ställde även låga krav på mig själv. Jag kände mig hyfsat lugn så hjärnan blev inte heller så överbelastad som jag trodde den skulle bli.

Har ni läsare några frågor om självaste flygning, hur det känns, tekniska frågor, vad som helst egentligen gällande utbildningen så maila dom till mig på August(dot)1996@hotmail(dot)com så ska jag göra mitt bästa att svara på dom.

Till nästa gång, håll er friska // AUJO

Utflykt med klassen och första flyglektion bokad

Hej vänner! Nu kommer ni få lite vårkänslor, hoppas jag. Melanie i klassen tog igår initiativet att styra upp en grillning på Norra toppen vid Hisingsparken. Endast de som var helt friska blev inbjudna. Skolan har gått ut med att all teoriundervisning genomförs via videolänk. Nu har ju inte vår klass några föreläsningar för närvarandet men det är bra att det går lösa för de andra klasserna i dessa ”Coronatider”. Håller tummarna att det går bra för alla där ute, och att vi gör vårat bästa för att göra situationen så bra som möjligt. 

Det var kul med korvgrillning och skönt att komma ut lite. Många inklusive mig själv har suttit med studier. Jag har några prov kvar hos Transportstyrelsen men dom hinner jag med. Har hela fyra provperioder tillgodo så det kommer gå bra.

Bästa av allt är nog att jag fått en flyglektion inbokad nu på torsdag! Så spännande och vädret ser lovande ut. Hoppas prognosen håller i sig. Hade en lektion inbokad förra veckan också men den blev tyvärr avbokad då det blåste hela 30 m/s i vindbyarna. Inget man vill flyga i med en R22, speciellt inte som nybörjare. Jag åkte till hangaren förra veckan ändå för att gå igenom procedurerna inför flygning. Det är mycket detaljer som man måste ha koll på så det är nyttigt att bekanta sig med alla papper, daglig tillsyn av helikopter, tankning, massa och balansberäkningar och så vidare. Tänker att jag får mer fokus över till självaste flygning senare då.

Jag lovar att uppdatera er om flygningen blir av. Håll tummarna!

Klasskompisarna Melanie, Elin, Simon och Peter uppe på Norra toppen

Vilken utsikt eller hur? Här kom Anton och jag också med på bild.
Det gäller att ligga steget före och ta med solstol.

Vårkänslor i februari

Känns som sommaren är runt hörnet nu. Solen skiner nästan varje dag och temperaturen växlar mellan varmt och kallt hela veckorna. Mildare vinter kan jag inte minnas under mina 23 år här på jorden.

Klassens teoriföreläsningar för CPL är nu genomförda. Det firades med ett gäng ur klassen på Mañana, en tapas-restaurang i stan häromveckan. Det var första gången jag provade på tapas. Bättre sent än aldrig som man brukar säga. 4/5 rotorblad i betyg ger jag maten och 5/5 ger jag sällskapet. Toppenkväll!

Även om det känns bra att vara klar med all föreläsning, så kommer klassen inte ses i samlad trupp på ett tag. Vi blir tvungna att hitta på saker på fritiden istället. Borde inte vara några problem nu när det går mot ljusare och varmare tider. Sol, bad och flyglektioner ska jag fylla schemat med.

Gick ut och fotade Ida, ifrån YH18, när hon hovrade iväg på flyglektion ifrån hangaren. Snart så är det min tur! Ser fram emot flygning men först måste jag beta av prov på de kvarvarande ämnena på Transportstyrelsen. Jag tänker börja luftisperioden imorgon med ämnet Gnav. Wish me luck!

Ida i en av skolans Robinson R22 helikoptrar, SE-HJO

Hallå allihopa!

Jag tänkte uppdatera er med vad vi jag och YH19 håller på med efter julledigheten.

Vi kan börja med jullovet. Jag spenderade lovet hemma i norr, vilket var väldigt skönt och även behövligt att vila huvudet efter provperioden hos Transportstyrelsen. Det var tuffare än vad jag hade väntat mig.

När jag nu genomfört min första provperiod så vet jag vad jag tänker planera göra annorlunda inför nästa period, för att disponera tiden så effektivt som möjligt.

Denna vecka läser vi ämnet General Navigation(GNAV), som ger bland annat kunskap i att använda olika kartprojektioner för navigering och hur man matematisk kan beräkna avstånd och bestämma positioner på jordklotet.

Väldigt nödvändig kunskap tills vi ska göra längre navigationer senare i utbildningen eller tom arbetslivet. Sammanfattningsvis så går det bra för mig och klassen YH19. Vi hoppas kunna börja flyga inom två cirka månader.

Min klasskompis Charlie och vår intruktör Karl Gustafsson tar ut kurser på en karta

Eftersom att antagningen YH 2020 öppnar inom några dagar tänkte jag ägna nästa inlägg att skriva om flygpsykologiska lämplighetstestet och hur man kan förbereda sig inför det. Håll utkik så hörs vi snart!

AUJO out!

Ny bloggare!

Hallå! Nu är det dags för helikopterbloggen att få ny bloggare så jag tänkte börja med att presentera mig själv. Mitt namn är August Jonsson, 23 år gammal och kommer ifrån en mindre by uppe i Hälsingland. Har sedan slutet på juli studerat på Svensk Pilotutbildning till helikopterpilot.

Har tidigare hållit på med mycket idrott, främst snowboardåkning. Hoppade omkring mellan olika gymnasieprogram och skolor. Avslutade så småningom gymnasiestudierna på ett snowboardgymnasium i Malung, med examen i Hotell- och turismprogrammet. Efter studenten har jag haft olika tjänster bland annat vaktmästare på skola och butiksarbetare i cykeluthyrningen, vid downhillbacken i Järvsö. Inte riktigt vetat vad jag ville göra i framtiden.

Trillade av slump in på ett svenskt helikopterbolag för två år sedan och blev snabbt intresserad av branschen. Så småningom kom tankarna att själv bli pilot. När jag fick reda på utbildningen här på SPU riktade jag fokuset på att försöka bli antagen.

Jag och klassen har under de första månaderna genomfört all teori för privata certifikatet och fått en bra grundförståelse i alla ämnen utbildningen rör.

Just nu jobbar vi med den kommersiella delen av teorin. Min tanke med bloggen är att försöka ge en så bra inblick som möjligt, hur det är att vara student på SPU. Hur teorin sätts i bruk med den praktiska flygningen och hur framtida yrkeslivet som pilot kan se ut. Jag hoppas även kunna presentera några av mina klasskompisar för er läsare, för vi är en salig blandning av människor i klassen. Skilda åldrar, kön och personligheter. När jag fick mitt positiva antagningsbesked förväntade jag mig att träffa personer som är “klippt och skuren” som mig själv. Så var inte fallet!

Första teoriblockets provperiod hos Transportstyrelsen är nu innan jul. Håller tummarna att det går bra och ska använda tidigare bloggaren Alexanders tips att komma väl förbered inför varje prov. Jag kommer snart skriva igen så håll utkik!

Ha det fint allesammans så hörs vi! // AUJO

Jag ute på jobb i Norge under sommaren 2019