Äntligen!

cof
Frida här på bild är en av våra instruktörer som under dagen erbjöd besökarna att testa på att spaka själv på vår Robinson 22.

HallåHallå!

Nu börjar verkligen teorin lida mot sitt slut och jag närmar mig flygdagar från morgon till kväll. Hoppas under veckan skriva klart mina sista prov för att sedan bara kunna koncentrera mig på flygning och ge er en inblick i livet i luften.

Helgen som just passerat bjöd på aktiviteter både lördag och söndag då det arrangerades Barnens-Flygdag på Säve något som lockade besökare i alla åldrar.

Tog en del bilder som jag skriver en kort beskrivning om så får ni se vad dagen bjöd på!

cof
På bild vår Robinson 22 som funkade som skyltex så besökarna fick se vad dom hade att vänta sig vid köp av erbjudandet ”spaka själv”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

oznor
Under dagen bjöds besökarna på olika former av uppvisningar allt från acrobatic till polishelikopter samt Search and Rescue och Ambulansen. Här på bild ser vi Försvaret som visar upp den gamla trotjänaren HKP 4 (Boeing Vertol 107) något som var väldigt uppskattat från publiken.
cof
Naturligtvis fick även våra kamrater ”fixedwings” vara på plats och visa upp sin DA40 och tillät även barnen provsitta och känna på spakarna.

Allt som allt var detta väldigt lyckade dagar och det var roligt att få svara på frågor angående vår utbildning och den lilla erfarenhet som vi hittils samlat på oss.

Fly Safe / Alex

 

Annonser

Sunshine!

Ladies and Gentleman vad är det som händer i vädret?!?

Vi sitter för tillfället i klassrummet och konstaterar att sommaren kom tidigt i år.

Närmare 25 grader och inte ett moln på himlen och här sitter jag i ett klassrum och studerar Modern Instrumentation. Men jag ska inte låta som en tjurig gubbe och beklaga mig då vi nu närmar oss slutskedet på teorin och sakta men säkert går mot kontinuerlig flygning.

Dagen till ära fick vi en T-shirt som är tänkt att brukas på lördagens lopp (Göteborgsvarvet) Jag ska tyvärr inte medverka mer än som supporter men tänker att det är nog så vikigt.

Här nedan ser ni en demonstration av Michelle på den nya T-shirten!

Michelle i nya Tishan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Introducing the class of 2017

Hallåhallå folket!

Vardagslunken fortskrider här på SPU då vi avverkar vecka efter vecka med teori och har börjat se ljuset i tunneln. Tanken är att vi efter Juni ska kunna flyga för fullt och med STOORA steg närma oss praktiken som är tänkt att starta i början på nästa år (2019).

Jag hoppas kunna delge er med lite bilder och filmer från fältet (flygplatsen) in action så ni får se och kanske lära hur vi utbildas här på Svensk Pilot Utbildning.

Avslutningsvis tänkte jag bjuda på en liten film från hangaren där ni får chans att se vilka som ingår i min klass och hur en radiostyrd helikopter kan vara ett roligt inslag i en period där vi omges av väldigt mycket ny teori som kräver 100% koncentration.

Mvh Alexander

Se klippet HÄR

images nytt inlägg

 

Påsklov till ända!

Hallåhallå!

Jag kan ju villigt erkänna att jag är ju ingen jättereligiös snubbe men så länge dessa religiösa ting leder till ledighet så är jag positiv!

 

Vi har nu haft en veckas ledighet men jag tänkte börja med att backa bandet och låta en utav förra veckans föreläsare, Patrik Nyström, få ordet. Patrik är nämligen en oerhört intressant person som figurerat inom flygbranshen en längre tid.

Nedan följer vi Patriks ord då han berättar om sin bakgrund och hur allting började för honom och hur vardagen fortgår.

”Jag fastnade som sagt med flygintresset ganska tidigt då jag i 7-8 års åldern förstod att två morbröder var piloter i finska flygvapnet. När jag såg dessa i sina Fuga Magister snurra över gården var det kört…den här gubben skulle flyga. Nått år senare flyttade jag till Sverige och det första man fick flyga var segelflyg. Man fick börja skola när man var 14 år och fick sitt C-diplom vid 15…jag fick det vid 15 år och en dag..

Snart kom lumpen och jag var vid Marinens 12e Helikopterdivision, Säve Göteborg som tekniker och vandrade sedan vidare till Marinens Officerhögskola med inriktning helikopter och tjänsten Färdmekaniker.
Det blev av olika anledningar inte riktigt den karriären jag hade tänkt mig, mycket beroende på politiska beslut. Dock blev suget att flyga större o större och jag började leta civila alternativ och blev färdig december 1999. Under år 2000 var jag tillbaka i försvaret i helikoptertjänst samtidigt som jag sökte jobb och strax efter sommaren så var tester och intervjuer färdigt för SAS och kursstart bokad till Januari 2001. Yippikayeee..
Första typen blev för SAS den helt nya modellen Dash 8 Q400, turboprop av modernaste snitt. Vi var sk launch customer och det var spännande att bygga upp en erfarenhet på ett helt nytt flyg. Sedan kom 9/11…och flygbranschen gick ner på knä.
Snart var vi övertaliga och riskerade uppsägning. Vi styrmän kom på olika lösningar för att rädda jobb, jobba deltid, dela på tjänster eller som jag..tog en frivillig tjänstledighet.
Jag hade vid ett nattstop några månader tidigare mött flygchefen för Blue 1, ett bolag som SAS ägde/styrde för trafiken till/från Finland. Jag ringde helt enkelt upp honom och bad om jobb.. och det fick jag. Ny typ blev Avro Rj 85/100 4-motorig jet och bas i Helsingfors. Efter ca 2,5 år hade branschen tagit fart igen och SAS önskade mig tillbaka.
Då var man tillbaka på Dash 8-an igen. Efter ca 2 år så hade vi 3 st incidenter med landställ och man bestämde sig för att lägga ner hela Dashflottan. För mig väntade en oviss tid vad som skulle hända. Dashens produktion stod för ca 35 % av trafiken i Köpenhamn så någon var tvungen att täcka produtionen. Jag hamnade så på Färöarna och hos Atlantic Airways som skulle flyga åt SAS. Flygningen till och från Vagar är nog bland det mest krävande och spännande jag gjort. Här var det åter Avro som gällde och även den äldre varianten BAe 146. Här tillbringade jag ca 2år.
Nu hade SAS gjort klart med inköp av nya flyg..Ny typ CRJ 900…en riktig formel 1 med vingar.. tyvärr blev tiden på den ganska kort då konjukturen åter svängde och jag nåddes av uppsägning dag 1 på min typerating i Montreal, Canada. .
Ingen ide o sitta där o tycka synd om sig. På training-centret för Bombardier så mötte jag en svensk kille som skulle hämta en business jet åt Qatar Airways och tyckte jag skulle komma dit. Satt på kvällarna på hotellet och Googlade om Qatar…till en början hade jag inte ens en aning om var det låg. Några samtal hem till frun för att höra hennes inställning och snart låg ansökan inne. Kursen avslutades och hann flyga ca 3 månader på CRJn och sedan var det ny adress..Doha, Qatar. Flygtyp blev Airbus 320-flottan som passade bäst för familjen tyckte jag. Hade precis fått vårt andra barn, så sonen Freddy Fick sin första stämpel i passet vid 11-dagars ålder och dottern var nyss fyllda 5.

Det följde en nästan 3 års känsla av strand-semester all inclusive. Jag och min familj trivdes oerhört bra den tiden, även om INGET är som hemma. Vi var då 94 nationaliteter bland piloter och 126 olika i kabinen. Jag fick ofta sitta med kartbok och google och se efter vart jag skulle flyga dagen efter. Man kunde ligga på en strand i Maldiverna en dag, nästa dag vandra på röda torget i Moskva, grilla fisk på Sri Lanka eller vandra bland kanalerna i venedig. Variationen var helt enormt spännande. Så även kulturen. Klimatet i bolaget var ganska hårt, men för mig som gammal militär så var det ganska lätt att anpassa sig. Gör som man blir tillsagd så fungerar det mesta.

Att lämna Qatar efter ca 3 år var nog det svåraste beslutet jag har tagit i min karriär. Än idag kan jag fundera över om det var rätt eller ej…speciellt efter en vinter som denna. Att jobba för ett bolag som aldrig behöver bekymra sg för pengar var en konstig känsla, men bekväm.
SAS önskade mig välkommen tillbaka och hem är alltid hem. Jag kom tillbaka till CRJn under ca ett års tid och sedan fick jag möjligheten att flyga Boeing 737 NG under en period av ca 3 år. Så fick man även provat en riktig klassiker inom flygvärlden.
Då var det åter dags för ny typkurs..tillbaka till det som jag anser vara världens bästa kontor och jobb..cockpit på Airbus, och för mg blev det en bekant 320-flotta, 319,320 och 321 och där sitter jag nu med i skrivande stund 9868 timmar och njuter varje dag av världens bästa jobb.
Att ha behövt flacka runt en del kan tyckas ha varit besvärligt, och till dels har det varit det..men tänk vad mycket jag har fått uppleva. Det hade nog heller aldrig gått om inte familjen hade ställt upp till 100%. Ett råd till alla på väg in i branschen är att ha ordning på sitt privatliv..då mår man bra även när man är ”ute”.
Jobbet som lärare vid Svensk Pilotutbildning vid sidan av känns nästan som ett ”kall” för att dela med sig av erfarenheter som leder till att fler få prova på denna bransch som är det bästa som finns… oavsett om ”vingarna” snurrar eller sitter fast.
/Patrik Nyström
Jag vill bara avsluta detta inlägg med att tacka Patrik för att han delade med sig utav sin erfarenhet samt historia då detta kan bli min och förhoppningsvis flera andra elevers verklighet framöver.
                                                            /Alex
                                      Nedan är några bilder från Patriks vardag.

Vardagslunken!

Hallåhallå,

Vardagen rullar på i vanlig ordning på Svensk Pilotutbildning.

Dagen till ära handlade ämnet om operativa procedurer (OPP) med Johan Forsman som föreläsare.  Detta var mycket uppskattat då han har en gedigen bakgrund inom helikopterbranchen. Johan opererar för tillfället på Bristow Norway där han är kapten ombord på Sikorsky S-92 (de flyger offshore ut till Norges oljeplattformar). Han hade sedan tidigare även jobbat som pilot hos polisväsendet så han hade mycket erfarenhet och historier att bjuda på.

Sammanfattningsvis var alltså denna dag ett stort plus i kanten då den senaste tiden mest varit fullproppad med teori som ibland kan göra en tokig.

Nu är det dags för mig att sova, ett lite roligare inlägg kommer inom kort. Stay tuned…
/Alex

cof

Långa dagar, tunga dagar..

I’m Still Alive..

Tro mig, helikopterlivet är fantastiskt roligt men (med betoning på men) det har sina tuffa perioder, jag är inne i en just nu..

Vi har för tillfället ”luftisprov” på det första blocket av ATPL-teorin, något som kräver både koncentration och tid då detta är proven som transportstyrelsen tagit fram.

Under två veckor pågår denna fas och det är långa dagar iklädd mjukisbyxor varvat med 100-tals kylskåpsöppningar utan framgång (man måste tydligen handla för att det ska fyllas på). Jag ser dock ljuset i tunneln och försöker tänka att efter regn kommer solsken och jag hoppas kunna bjuda på lite mer inlägg framöver!

Mvh Alexis Procororo

 

Hjärnan

Här kan man va (läs: inte va..)

IMG_20180211_213834.jpgInledningsvis skulle jag vilja säga att jag spenderat dagen på denna stol och pluggat men det vore en lögn… Jag tillhör nämligen den skara människor som på något vis alltid lyckas hitta ursäkter till att inte läsa. För mig är den bästa inlärningsmetoden att sitta i grupp och gemensamt diskutera frågor och funderingar men det är något jag tyvärr inte lyckats få till i helgen. Hur som helst inleder vi morgondagen med ett prov 08:00 i General-Navigation, good luck Alex..